Oj vad längesen jag skrev! Har hänt lite sen sist. 😉 Här nedan kommer ett lååååååångt inlägg.
I slutet av graviditeten var jag så less, hade inget tålamod kvar och ville bara att bäbis skulle komma ut!
Natten till måndag 5 september vaknade jag av att jag hade magknip, gick upp på toa och provade men inget kom. La mig igen men magknipet var kvar så jag gick upp och provade ytterligare en gång efter en stund, men utan resultat. Plötsligt hör jag ett knäpp från magen och nåt börjar rinna ner i toan. Vattnet gick (ca 00.20) i vecka 39+1! Jag blev otroligt nervös kan jag säga! 😂 Det fortsatte att rinna så fort jag rörde mig så jag satt snällt kvar där på toan. Som tur var hade jag mobilen med mig så jag kunde ringa till Claes, han jobbade natt nämligen. Visste ju inte alls vad som skulle hända efter att vattnet hade gått så han fick komma hem! Jag ringde till förlossningen i Falun först men dom hade ingen plats tyvärr. Fick då ringa till Gävle men och dom hade plats, men eftersom att jag inte hade nå värkar så fick vi vänta till klockan 8 för att komma in på kontroll för att konstatera vattenavgång.
Jag hade inga bindor uppe så jag var tvungen att ta en hel del papper för att klara mig ner utan att skvätta vatten hela vägen ner i trappen. 😅 Gick åt några bindor i början kan jag säga. Tog mig upp igen och satte mig på toan igen för det rann verkligen. Claes kom hem efter kanske 40 minuter och han var också nervös!
Efter kanske två timmar att vattnet gick började jag få små oregelbundna värkar. Jag satte mig i duschen och märkte att dom började bli mer regelbundna. Det var riktigt skönt att duscha varmt då! Varmvattnet tog slut så det var bara att kliva ur. 😅
Vi la oss i sängen nere så vi kunde titta på Netflix, ha nåt att göra medan vi väntade. Värkarna var fortsatt regelbundna och jag började behöva andas mig igenom dom. Vi klockade även värkarna och dom kom med ca 3 minuters mellanrum. Ringde till förlossningen igen och berättade och jag fick rådet att ta Alvedon och duscha varmt. Men om jag inte skulle stå ut fick jag självklart åka in. Jag höll ut då vi ändå skulle in på morgonen. Jag tog Alvedon och satte mig i duschen igen och gjorde slut på varmvattnet för andra gången den natten. 😂 När jag kom ner igen så tog jag fram min TENS-apparat och den hjälpte verkligen under värkarna! ❤️
Klockan blev morgon och vi lejde bort hunden och fixade nån som tittade till katterna. Sen gick färden mot Gävle medan värkarna fortsatte. Väl där inne fick vi komma in i ett undersökningsrum där jag blev uppkopplad på CTG och två barnmorskor kollade lite olika saker. Det blev konstaterat vattenavgång iaf. Dom var lite kluvna om vi skulle läggas in på förlossningen eller inte så vi fick gå ut en runda och sen komma tillbaka för att då se. Jag fick en sån fin blöja att ha på mig för det kom fortfarande en hel del vatten. 😂
Vi tog oss ner till cafeterian för att äta lite frukost då jag inte kunnat äta ordentligt. Värkarna fortsatte och jag fick andas mig igenom dom. Efter frukosten skulle vi prova att gå en sväng på utsidan men det var lite jobbigt när jag var tvungen att stanna vid nästan varje värk. 😆 Till slut åkte vi upp till förlossningen igen och vi fick ett rum. Blev uppkopplad på CTG igen och fick sen vänta. Dom vill inte undersöka en i onödannär vattnet har gått pga infektionsrisk. Så jag fick aldrig veta om jag börjat öppna mig då eller inte. Tiden gick och klockan blev strax efter lunch, då slutade värkarna helt! 😔 Så jäkla snopet! Vi fick då åka hem eftersom det inte fanns nå mer att göra.. Ny koll på tisdag morgon skulle vi in på om inte värkarna satte fart igen innan dess. Vi åkte dock inte hem utan vi hyste in oss hos Claes mamma som bor i Gävle.
Inga värkar under dagen men desto värre var dom på natten! Jäklar vad ont dom gjorde som kom! Fick höja intensiteten på TENSen och verkligen tänka på andningen! Duschade även den natten och tur att svärmor bor i hyresrätt så varmvattnet inte tar slut. 😉 Tyvärr var värkarna inte alls regelbundna så det var ingen idé att åka in till förlossningen utan vi väntade på kollen på morgonen.
Tisdag morgon kom och vi åkte till förlossningen, blev uppkopplad på CTG igen. Då jag inte hade nå värkar så blev vi hemskickade ytterligare en gång men skillnaden denna gång var att när vi skulle komma in på onsdag så skulle jag bli igångsatt! 🙈 Man får gå 48 timmar med vattenavgång utan att förlossning har satt igång.
Vi åkte inte hem till Hofors denna dag heller utan vi bodde kvar i Gävle. Efter sjukhuset så tog vi en sväng på stan, åt lite mat och kikade i butiker. Sen tog vi det bara lugnt hos svärmor. Den natten var väldigt lugn, hade kanske en värk eller möjligtvis två. Så fick sova en del åtminstone!
Onsdag morgon kom och jäklar vad nervös jag var! Det var äntligen dags för bäbis! 😍 Kom till förlossningen en tredje gång och fick komma till ett annat undersökningsrum innan en läkare och läkarstudent kom in för att äntligen undersöka mig! Innan hade en barnmorska informerat hur det skulle kunna se ut med igångsättningen beroende på vad undersökningen visade.
Läkaren undersökte först men sa inget då studenten också skulle få prova. Det enda hon sa var att det var positivt! Efter att studenten också hade undersökt så fick vi äntligen bra hur det stod till. Bäbis var långt ner, tappen helt utplånad och jag var öppen 4-5 cm! Jag blev så glad att jag grät! Då behövde det inte bli nåt långdraget förlopp med igångsättningen.
Vi blev förflyttade till en förlossningssal och nu kunde vi göra oss hemmastadda där med väskor och sånt för vi skulle inte bli hemskickade. 😍 Värkarna kom inte igång under fm och ny undersökning gjordes, då var jag öppen 5-6 cm. Fortfarande inga värkar och hade inte öppnat mig nå mer på em heller. Då kom beslutet att värkstimulerande dropp skulle sättas! Då blev jag ännu mer nervös, nu skulle det kanske börja hända saker! 😃
15.27 sattes droppet. Inget hände efter första dosen. Barnmorskan kom och höjde och efter det började en del värkar att komma. TENS-apparaten fick jag bara ha en stund tills en elektrod sattes på bäbis huvud, då fick jag ta bort den. När värkarna blev lite starkare fick Claes massera min rygg ist. En andra höjning kom och efter den så satte värkarna verkligen igång! Oj vad ont dom gjorde, i ryggen! Claes masserade så gott han kunde men till slut så var jag tvungen att ha mer smärtlindring då jag grät av smärtan. En undersköterska kom och introducerade lustgasen. ❤️
Första andetaget jag provade med lustgasen blev helknas! Jag skrattade, grät och blev helt borta på samma gång. Sån olustig känsla måste jag säga. Men det var bara första som blev så, allt efter fungerade hur bra som helst! När jag väl fick in snitsen så hjälpte lustgasen oerhört. Till slut var jag tvungen att lägga mig ner men fortsatte med gasen. Sen kändes det som om nåt var på gång, det kändes som om han var på väg ut! Jag låg och halvkrystade och Claes blev nervös sa han i efterhand. Han fick ringa på barnmorskan men hon tyckte ändå inte att det var riktigt dags. Det fortsatte så en stund så han fick ringa in henne igen och då sa hon lite att ja vi provar väl då. Hon fixade sängen så jag fick lägga upp benen, fick sluta med lustgasen (efter att ha haft den i ca 1-1,5 timme) och börja prova krysta på riktigt!
Åh vad det var skönt att krysta! Jag var helt borta men hörde ändå vad som sas i rummet antar jag. 😅 Var så jäkla fokuserad på att krysta och få ut vår son! Efter fyra krystvärkar så var han ute klockan 18.40 i vecka 39+3 onsdag den 7 september, den finaste lilla pojke vi nånsin sett! 👶🏼💙 Så ca tre timmar efter att droppet sattes var vår son ute. Jag kommer ihåg att jag sa att det var en mini-Claes första gången jag såg honom. ❤️
För att summera allt så var graviditeten hur bra som helst! Förlossningen var också hur bra som helst! Det var verkligen inga problem att föda barn tyckte jag, gjorde inte alls ont att krysta ut honom utan det var värkarna innan som var smärtsamma, men det hjälpte lustgasen till med.
Nu har vi haft vår son hos oss i 24 dagar, det har både varit otroligt tufft men också hur härligt som helst! Vår älskade lille Oscar. 💙
